Marjott

Idag var ingen bra dag. Det var värre än genomsnittsdagen. För det första så var det Måndag, och bara vetskapen om att man har 5 långa skoldagar framför sig, är jobbigt. Sen så hade jag också glömt engelskaläxan hemma, och då fick jag göra om allt på lektionen, vilket tog en timme av värdefull uppsattsskrivningstid. Jag kom också på att jag hade glömt det jag hade skrivit till geografin hemma också! Och så höll jag på att somna på spanskan. Fast det gör jag iof alltid...

På eftermiddagen blev det dags för jympan. Det brukar vara en helt okej lektion, man behöver ju inte tänka så mycket.
Det vi ska göra är att spela volleyboll, något jag aldrig kan komma ihåg att jag någonsin kört. Fast det har jag säkert gjort, har antagligen bara förträngt det.
Efter 5 minuter av träning på passningar (och en början till bollskräck) öppnas dörren och en annan klass kommer in!! Jag bara NEJJJ! De ska tydligen vara med och köra också.
Sen så delas alla in i grupper.
1,2 (pekar på mej),3 osv. Jag visar mej vara den enda från min klass med en massa andra helt främmande människor som hamnade i grupp 2!! Och inte vilka människor som helst, utan typ Volleyboll proffs. Jag kan ju verkligen ingenting, och då menar jag ingenting, om denna världens mest spelade bollsport.
Det går som väntat åt skogen. När det är min tur att serva så kommer jag på att Jag kan ju inte serva!
Jag: Eh.. Hur fan servar jag??!
Jag lyckas iaf serva över nätet, fast tyvärr lite hårt, så den slår i väggen på andra sidan och blir då alltså ogiltig. Grattis till mej.
Sen når jag den absoluta botten i värdelöshet-på-volleyboll-skalan.
Motståndarlaget servar över bollen till vårt lag och den kommer så att jag ska ta den, men jag är liiite borta och lyckas inte reagera, så det gick inte så bra.
Det andra laget servar igen, och ja, den kommer till mej igen, och ja igen, jag lyckas inte göra bra ifrån mej. Jag blir lite förvånad att den kommer så jag tar tag i bollen!!! Och då märker jag att jympaläraren står bakom mej så jag slänger ur mej ett : Oj, jaha!!! Jag trodde det var vårt lag som skulle ha den.
Tredje gången kommer bollen till mej igen. Den slår i marken framför mej och jag hinner inte fram för att slå iväg den. Även fast jag gör något taffat försök, och jag vill ärligt talat inte veta hur det såg ut. Jag vänder mej om där läraren står kvar.
Jag till läraren: Jag kan inte! Jag hatar volleyboll! Det går inte!
Fjärde gången skitstöveln slår bollen åt mitt håll lyckades jag iaf pricka den jäkla bollen. Men oj vad jag bara ville försvinna därifrån.    Överlycklig när det blåstes i visselpipan!
Jag går till Lollo och beklar mej och ser förstörd ut.
Lollo: Du ser förstörd ut.
Jympaläraren kommer då fram till mej, och jag blir lite förvånad, och hon säger: Marja, är det bra?
Jag: Eh... Jaá!         hahahaaaa, vad pinsamt
Sen råkade jag tyvärr se mej själv i spegeln. Det var ingen överdrift, jag såg verkligen helt förstörd ut.
Och det gör ju inte saken bättre att inte alla killar var fula i den klassen.

Ikväll är det nattvolleyboll turnering i skolan. Behöver jag säga att jag inte ska vara med och spela?
Men LYCKA TILL!


Dagen citat:
Jag: Det ser ut som en spindel, men det är ingen spindel.
Fiskmåsen: Det kanske har varit en spindel.