Varför är killar så jobbiga? Är de liksom tvugna att säga allt som far igenom deras hjärnor? jag har iaf vett att hålla tyst. Ibland.

Nån gång tidigt imorse vakna jag och bara "nej, måste gå upp klcokan 6". sen slog det mej: det är ju lördag och inte fredag. Jag skulle ha gråtit av lycka om det inte var så att jag somna så snabbt igen. När jag sen vakna på riktigt trodde jag att jag hade gott om tid innan jag skulle möta Fanny. Värsta fetlugnet. Såklart slutade det med att jag slänge i mej frukosten och stressa som en galning. Och inte nog med det, det var så fullt i t-centralen att jag och Fanny stod i många minuter och väntade på varandra med några få meters avstånd. Lyckat.

Som med alla julklappshandlingar, slutar det med att jag köper mer saker till mej själv än någon annan. Fast idag blev det nog jämt faktiskt. är inte den shoppahlic jag en gång var. Det är nog bäst det, för alla.

När jag var i te-affären kännde Te-gubben igen mej. Jag handlar där minst tre gånger per år, alltid i present också! Så han sa hej och lite mer. Men jag hitta inte temuggarna jag ville ha. köpte lite annat istället. Nån som vet någon bra affär där det finns stora, breda temuggar?

Vi lyckades även stöta på min gamla underbara flöjtlärare! Två gånger! Appropå min gamla skola, berätta Fanny en hemsk grej för mej om den. Man får tydligen inte vara annorlunda där. Jag blev så upprörd att jag fick småångest. Det är vid sånna tillfällen jag kan säga emot och argumnentera med okända. Inte för att jag gjorde det nu, men skulle jag haft chansen, då jävlar. Är ganska säker på att ingen tror mej på den punkten, men I De Lugnaste Vatten...

Eftersom jag har bestämt att jag ska ha min pluggdag imorron, bara går det inte att få igång något pluggande nu. Det bara går inte!