Marjott

Hmm... Vem uppfan skridskon? Hur tänkte människan? Typ Var är det svårast att gå? Jo isen! Mun hur, hur kan vi göra det ännu svårare? Jo! Jag tar knivar och sätter på mina skor!

Men vi skulle iaf åka skridskor idag vid långt bort i värmdö. Det börjar med att vi står och väntar i 20 minuter vid ute isen. Jag skulle låna en hjälm fårn skolan, som många andra, så jag hade inte med mej nån. Från början ville jag inte riktigt gå ut på isen innan jag fick min hjälm, men Sara lyckades få ut mej ^^ Vi funtade på att byta skridskor med varandra, för jag ville ha hockeyrör (hatar piggarna på framsidan) och hon ville ha konståkningsskridskor.
När alla skulle ha samlats för en kvart sen, börjar vi undra vart alla höll hus. Då går det upp ett ljus för några som säger att de säker är vid isen som ligger inne i huset.
Ja, och där var det. Vi skulle åka runt lite, och jag kunde inte, absolut inte åka baklänges.
Men de som vill öva lite på finess och så skulle gå ut igen. Ibörjan skulle vi åka lite och läraren säger att vi ska åka och sen bromsa och snurra. Men när jag ska snurra tappar jag balansen och hamnar på knäna istället. Usch, gjorde ganska ont. Nu har jag fått ett fint blåmärke/bula på mitt högra knä!! Alldelles rött i mitten men ännu rödare prickar i, och blått runt omkring.

Sen gör vi värsta "uppvisningen" som läraren lär ut. Då blev det ganska kul faktiskt.
Hon säger att det är 10 minuter kvar, och att vi kan åka runt banan. Jag börjar bli bättre på att åka då, men får sjukt ont i benen.
Sen säger jag till Alex att vi ska åka en bit, sen stanna och göra en snurr (en sån som jag ramla på förra gången). Jag föreslår att vi ska stanna vi den röda linjen.
Vi tar fart, och när det är ca 4 meter kvar till linjen börjar jag stanna upp, men tänker att jag stannat för tidigt så jag försöker åka snabbare igen. Jag lyckas inte. I några sekunder försöker jag få upp balansen igen, genom att gå baklänges, och tyngden hamnar allt längre bak. Tillsist ´"flyger" jag upp med fötterna, ramlar rakt bak och hamnar på rygg. Det jag hinner se är att det är en del som sitter på bänkarna och många runt omkring mej som ser! Pisnamt! Det gjorde inte ont då alls, det var nämligen rumpan som fick ta emot den mesta av smällen. Då börjar en gubbe, typ lärare eller något, vid kanten hojta jättehögt att "Det var ett jättesnyggt hopp, att jag skulle göra om det, och platsade i en tävling." De få som inte hade sett min vurpa fick nu reda på den. Tack liksom. Jag tyckte också han skrek något om att jag var rubbad och dum i huvet som inte använde hjälm, men är inte riktigt säker på dne punkten. 
Som tur var lyckades jag att inte slå i huvudet!!!! Iaf någon tur i oturen.
Nu har jag jätteont i rumpan (på vänstra sidan för de som ville ha mer fakta men inte vågade fråga).

Det gör ont när jag sitter, när jag böjer mej och när jag går.

Fast det positiva var att mitt hår inte förstördes, eftersom jag inte hade någon hjälm.