Åh, bara en dag kvar av arbetsveckan. Underbart. Den här veckan har ändå gått väldigt snabbt tycket jag

Okej, jag känner att jag är värd en applåd. Jag har nu haft mina vantar ända sen i söndags, och jag har endast hållit på att tappa som EN enda gång!! Jag har tom min föredetta vantar kvar. Det är jag direkt stolt över. Jag var bara nära på att förlora de 3 gånger.

Gång nummer 1: När jag skulle till bussen blev det lite stressigt... mamma hitta den ena vanten i trädgården.
Gång nummer 2: Jag hade varit inne på en av skolans toaletter och lagt vantarna på min väska. När jag går till mitt skåp kommer en tjej, petar på mej och räcker fram mina vantar.
Gång nummer 3: På den trång tunnelbanan petar en man på mej och ger mej en vante. Oppss..

Jag har förtillfället sju udda vantar. Och då vill jag inte ens tänka på hur många vantar jag tappat bort totalt!

Okej, hur i hellskotta lyckas jag få mitt ryckte om att vara historiaproffs? Det enda jag egentligen gör är att försöka se förstående och intresserad ut, och skriva av boken. Ändå flyttade flera pers till mitt bord idag och praktiskt taget skrev av min skirvbok ^^ haha... har jag skrivit så, så måste ju det helt enkelt vara rätt. Jag säger bara att det inte är mitt fel om alla råkar få ig på nästa prov. (som förörigt är nästa vecka.) Tom läraren säger att jag ska förklara istället för honom, och så går han därifrån.